torsdag 24 maj 2012

Refutatio Rickard Söderberg

För länge sedan cirkulerade en insändare i form av ett "Öppet brev" på nätet riktat till Yngve Kalin och alla de präster som efter Kyrkomötet 2005 skrev på den så kallade Prästdeklarationen. Insändaren gav nog många intrycket av att i skämtsam ton sätta dessa i en position som inkonsekventa och dömande utifrån sin utgångspunkt i "den Heliga Skrift och kyrkans bekännelse" genom att i frågande form tillämpa påbud i gamla testamentet i sin samtid. Författaren av denna insändare införlivade dock inte förståelsen av gamla och nya förbundets roll i sin frågvisa utläggning. Att hans utläggning är extremt dömande enligt kristna mått, om vi skulle läsa påståenden istället för frågor råder det inga tvivel om.

Varsågod och läs insändaren med förförståelsen att Gud stiftat ett förbund (gamla förbundet) med sitt folk judarna som Jesus föds in i och uppfyller för alla människor, men att lagen som bergspredikan (Matt 5:17-20) så kärnfullt uttrycker det inte har upphävts. Han uppfyller dock det gamla förbundet för alla som döpts in i hans kropp och instiftar det nya förbundet genom sitt blod som utgjuts (Matt 26:28, Mark 14:24, Luk 22:20, 1 Kor 11:25).













Följande är ett försök till de tydliga svar Rickard Söderberg efterfrågar, efter en snabb genomgång av bibelställena. Jag har tittat i den hebreiska grundtexten när jag funnit det nödvändigt.

Guds handlande är outgrundligt för oss. Och hans största handling är att sända sin egen Son att födas som människa och dö på korset för allt som inte är rätt. Om inte denna sida av hans handlande fanns fick vi en förkrympt bild av hans stora barmhärtighet med oss. Jesus Kristus, Guds Son, sann Gud och sann människa har dock uppfyllt alla krav i det gamla förbundet.

  • 2 Mos 21:7 Meningen börjar "Om…" och är alltså beroende av människans fria vilja. Däremot har Gud gett Mose påbuden för Israels folk att följa.
  • 3 Mos 24:44 versen saknas i bibeln.
  • 2 Mos 35:2 Påbudet om att inte arbeta på sabbaten gavs mycket riktig också av Gud till Mose för Israels folk att följa. När lärjungarna plockar ax på sabbaten förtydligar Jesus budet genom att säga att "Sabbaten blev till för människan inte människan för sabbaten" (Mark 2:27) och "Människosonen är herre över sabbaten" (Matt 12:8, Luk 6:5). Jesus förklara detta utifrån orden "Barmhärtighet vill jag se och inte offer" (Matt 12:7, 9:13) och hur prästen Achimelek i Nov (som troligtvis tjänstgjort i templet i Jerusalem och tagit med sig skådebröden som legat i en vecka på bordet av rent guld inför Herren) ger skådebröden (som räknades som brännoffer) som endast prästerna fick äta till David och hans män (1 Sam 21:1-6) att äta fast de inte var präster (barmhärtig gärning).
  • 3 Mos 1:9 Detta påbud om brännoffer är också givet av Gud till Mose för Israels folk att följa.
  • 3 Mos 11:10 Detta påbud om vattendjur utan fenor och fjäll är också givet av Gud till Mose för Israels folk att följa.
  • 3 Mos 18:22 Detta gäller inte bara Israels folk utan upprepas av Paulus om hedningarna i Rom 1:27 och riktas till kristna i 1 Kor 6:9. I Rom 1:18-32 beskriver Paulus hur Gud uppenbarar sig för hedningarna genom skapelsen.
  • 3 Mos 21:20 Återigen ett påbud givet av Gud till Mose för de levitiska prästerna i Israels folk att följa.
  • 3 Mos 19:27 Åter ett påbud givet av Gud till Mose för Israels folk att följa.
  • 3 Mos 11:7-8 Åter ett påbud givet av Gud till Mose för Israels folk att följa.
  • 5 Mos 21:18-21 Stadgar och rådslut från de 40 åren i öknen och rådfrågandet av Gud i Uppenbarelsetältet som Mose förelade Israels folk att följa.
  • 3 Mos 19:19 Åter ett påbud givet av Gud till Mose för Israels folk att följa.
  • 3 Mos 24:10-16 Åter ett påbud givet av Gud till Mose för Israels folk att följa.
  • 3 Mos 20:14 Handlar om att gifta sig med både en kvinna och hennes mor.

De frågor Rickard Söderberg ställer är nog mer lämpade att rikta till judar än till kristna.
Hans försök att tillsynes genom frågor kring gamla förbundets påbud påvisa att de präster som skrivit deklarationen är inkonsekventa och dömande faller alltså platt, men av okunskap så sprids den fortfarande på nätet och skrivs ut och sätts upp anslagstavlor för att söka rättfärdiga en position som i kristen bemärkelse är helt ohållbar.

Så, Ja, man kan vara kristen och stå upp för Skriften! Var frimodiga bröder och systrar!
Tro evangelium!
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn. Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill. (Joh 3:16-21)

onsdag 23 maj 2012

Tatuering av 3 Mos 18:22

Nyligen började en gammal bild med ett tillsynes dråplig bildtext cirkulera på nätet:
Tattoo of Leviticus 18:22 forbidding homosexuality: $200
Not knowing that Leviticus 19:28 forbids tattoos: Priceless

Argumentet, hur dråpligt det än kan tyckas, håller inte eftersom förbudet i 3 Mos 18:22 har en parallell i den naturrättsliga grunden som beskrivs i Rom 1:18-32. Påbudet i 3 Mos 19:28 är riktat till de som står i det gamla förbudet, judarna, inkluderande Jesus själv. Så dråpligheten är endast helt självklar i en judisk kontext. I en kristen kontext är Jesus den som dör på korset för det som skiljer oss från att vara heliga inför Fadern i hans kropp som står i det gamla förbundet och därmed INTE är tatuerad.

I det gamla förbundets kontext betraktas dock inte omedveten synd lika allvarligt som medveten.

(Den engelska översättning som använts för tatueringen är för mig okänd men liknar NASB)