Ett fungerande läroämbete (potestas magisterium) vilar enligt allmänkyrkliga principer på biskopen.
I Svenska kyrkan avlägger de som biskopvigs löftet att "stå fast i kyrkans tro, försvara den och tillse att Guds ord blir rent och klart förkunnat, så som det är oss givet i den heliga Skrift och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse och att sakramenten blir rätt förvaltade" (HB86 II 2003 s. 9). De har tillsyn (episkopé) över sina präster i detta.
Enligt Confessio Augustana artikel 28 (i den Svenska kyrkoprovinsen år 1593 antagna översättningen) har den enskilde kristne i Svenska kyrkan att förhålla sig till detta läroämbete på följande vis:
1. "Men aff Gudz ord, eller (som the tala) effter Guddomligh rätt, så haffua Biscoparna ingen rättigheet eller macht, såsom Biscopar, thet är, såsom the, hwilkom befalt är Ordzens och Sacramentezens tienst, uthan att förlåta synderna. Item, lära och wetra then rätta läran, och förkasta all lära som icke öffuereens kommer medh Euangelio… Och i så måtto är Gudz Församling aldeles plichtig, effter Guddomligh rätt, bewijsa Biscopomen hörsamheet och lydhna" (Confessio Fidei s. 88-89, SKB s. 83-84)
2. "Men när Biscoparne lära eller stadhga någhot som är emoot Euangelium, tå haffua Församlingarna [Ecclesiae] Gudz befalning, som förbiudher bewijsa them någhon lydhna och hörsamheet… Sammalunda befaler ock then gamle Kyrkiolaghen 2 quæst: 7 cap: Sacerdotes, & cap: Oves." (Confessio Fidei s. 89, SKB s. 84)
Sålunda befinner sig biskoparna och de enskilda kristna i Svenska kyrkan ständigt i omloppsbana kring evangeliet, budskapet om Jesu Kristi frälsningsgärning. Där biskoparna lovat att att stå för rätt lära och de enskilda kristna att inte lyda dem när de inte lär som Jesus Kristus. Jesus Kristus är därför lärans och läroämbetets centrum i Svenska kyrkan genom bekännelsen och biskoparnas vigningslöften.
