söndag 3 juni 2012

Predikan till den Helige Johannes Döparens dag, (första årgången EB2003)


Predikan till den Helige Johannes Döparens dag, (första årgången EB2003).

Upplyft era hjärtan till Gud och hör dagens heliga evangelium. Så skriver evangelisten Lukas... [Läs Luk 1:5-17]
Så lyder det heliga evangeliet.
Lovad vare du, Kristus.

Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.1

Ibland när Gud vill tala till oss så sänder han en ängel.
Detta händer Sakarias när han står i templet för att utföra sin tempeltjänst och han blev rädd, riktigt rädd. Och visst kan vi förstå Sakarias, han hade genom lottning blivit utvald till att få tända rökelseoffret. Något som bara i sig själv var något fantastiskt för en präst på den tiden. Det står att han och hans hustru Elisabet var rättfärdiga och levde oförvitligt. Människor som lever nära Gud är ofta lite oroliga för hur det står till med dem i Guds ögon. Elisabet var barnlös, vilket för henne var en stor skam inför andra och både hon och Sakarias hade nog bett en och annan bön till Gud om att få ett barn. Och när så Sakarias står i templet och bränner rökelseoffret och allt folket står utanför och ber så visar sig plötsligt Herrens ängel för honom.
Ibland så kan vi känna oss trygga, men ändå överväldigade, inför det himmelska när det sker enligt en fast ordning [vifta med agendan] som vi vant oss vid. Så är det med nattvarden och så var det säkert för Sakarias när han stod inför templets förhänge där endast prästerna fick vistas, denna gång vid rökelsealtaret som var högheligt, intill det allra heligaste, dit bara översteprästen fick gå in en gång om året. Och när Sakarias står där och Herrens ängel mycket oväntat visar sig för honom gör det honom förskräckt. Man kan undra om det inte i Sakarias huvud dök upp tankar av fruktan över vad han gjort fel i Guds ögon, eftersom det ibland kunde gå illa när präster handskades fel med det heliga.
Men ängeln säger då till honom: ”Var inte rädd, Sakarias, din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig och du skall ge honom namnet Johannes.”2 Ängeln har ett glädjebud åt honom om en stor nåd som Gud skall skänka honom. Hans och Elisabets förtvivlade längtan efter ett barn skall snart vara över och det är inte vilket barn som helst utan en stor profet, den förste i Israel på fyra sekel. Ett litet foster som skall uppfyllas med helig Ande redan i Elisabets livmoder. Han skall bli till glädje för många, en Guds utvalde nasir som får många i Israel att omvända sig och tro på den som skall ”komma efter honom, det vill säga Jesus.”3 Fast Elisabet var ofruktsam skulle alltså detta ske. ”Ty ingenting är omöjligt för Gud”4
Om vi fortsatt några verser till efter evangelietexten skulle vi också få höra hur Sakarias ängsligt tvivlar på det budskap som ängeln ger honom och hur ängeln då presenterar sig som Gabriel, som står vid Guds tron, och meddelar honom att han skall bli stum tills tiden är inne eftersom han inte trodde på ängelns ord. Men när ängelns ord går i uppfyllelse, Elisabet fött deras son och föräldrarna fått berätta för grannar och släktingar om namnet, Johannes, som Gud bestämt åt barnet så kan Sakarias återigen tala. Han fylls då av helig Ande och talar profetiskt de ord ni finner på sidan 1588 [eller se tredje årgångens evangelieläsning] i era psalmböcker som har fått namnet Sakarias lovsång och som i klostren läses under morgonbönen varje dag. De som vill får gärna läsa med mig. "Välsignad är Herren, Israels Gud, som besöker sitt folk och ger det frihet. Han reser för oss frälsningens horn i sin tjänare Davids släkt, så som han för länge sedan lovat genom sina heliga profeter, frälsning från våra fiender och alla som hatar oss. Han visar barmhärtighet mot våra fäder och står fast vid sitt heliga förbund, den ed han svor vår fader Abraham: att rycka oss ur våra fienders hand och låta oss tjäna honom utan fruktan, rena och rättfärdiga inför honom i alla våra dagar. Och du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet, ty du skall gå före Herren och bana väg för honom. Så skall hans folk få veta att frälsningen är här med förlåtelse för deras synder genom vår Guds barmhärtighet och mildhet. Han skall komma ner till oss från höjden, en soluppgång för dem som är i mörkret och i dödens skugga, och styra våra fötter in på fredens väg."5
Ibland när Gud vill tala till oss så sänder han en profet.

När tidpunkten för Jesu födelse, enligt Guds rådslut var bestämd så sände han först Johannes döparen att födas, såsom han lovat genom profeterna Jesaja6 och Malaki7. Han skulle gå före Jesus med Elias ande och kraft, och döpa människor med ett omvändelsedop.

Johannes döparen bodde i Judeens öken. Han bar kläder av kamelhår och hade ett läderbälte om livet. Som en Guds nasir hade han inte klippt sitt hår utan låtit det växa fritt sedan födseln. Det står att han åt gräshoppor och vildhonung. Hans yttre kan knappast ha varit tilltalande, men det budskap som han förkunnade var ett tilltal från Herren till människorna. Han förkunnade: ”Omvänd er himmelriket är nära.”8
Så är det med profetians gåva, profeter är aldrig bekväma i jordisk mening. Där den helige Ande är där står också himlen öppen och himmelriket flödar in i vår värld och där himmelriket brutit in där blåser också den helige Ande.9 När jungfru Maria blir havande genom den helige Ande så öppnas himlen och Fadern låter Sonen stiga ned i världen som Jesus Kristus och växa i Marias mage som ett människobarn. På påskdagen uppstod Jesus från de döda och på Kristi himmelsfärds dag blev han upptagen till himlen för att den Helige Ande skulle kunna komma till oss. På pingstdagen skedde så och den helige Ande kom till lärjungarna. Där den helige Ande är nära, är himmelriket nära och när människan uppfylls helt av helig Ande är himmelriket redan här. Det som utmärkte alla profeterna i bibeln var att den helige Ande använde dem till att frambära budskap från Herren.
Johannes döparen sade om Jesus: ”Den som kommer ovanifrån står över alla. Den som kommer från jorden tillhör jorden och talar jordiskt. Den som kommer från himlen vittnar om vad han har sett och hört, och ingen tar emot hans vittnesbörd. Den som tar emot hans vittnesbörd erkänner därmed att det Gud säger är sant. Ty den som Gud har sänt talar Guds ord; Gud ger Anden utan att mäta. Fadern älskar Sonen och har lagt allt i hans hand. Den som tror på Sonen har evigt liv. Men den som vägrar att tro på Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.”10 Och han hade tidigare sagt om Jesus när han tillfrågades om dopet att ”Han skall döpa er med helig ande och eld, han har kastskoveln i handen och han skall rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar.”11 Som Paulus skriver om nattvarden, himmelrikets måltid: ”den som äter och dricker utan att tänka på vems kropp det gäller, han äter och dricker en dom över sig.”12
Jesus har redan för alla druckit Guds vredes bägare13 i Getsemane när han på sina knän ber ”Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min”,14 när Jesus valde att ta hela syndafallet och dess konsekvenser ända in i sin egen kropp och korsfästas med det på Golgata kulle för att sedan bryta dödens och syndens makt i sin uppståndelse och himmelsfärd. Vi har genom dopet och förlåtelsens ord fått ta emot denna verklighet i våra egna liv. I nattvarden kommer himmelriket att komma till oss och vi kommer snart att tillsammans med änglar och ärkeänglar, troner och makter och hela den himmelska härskaran stå inför Herrens tron i himlen och sjunga Helig, helig, helig. Detta fick också profeten Jesaja uppleva när han av Gud sändes till profet och senare kom att profetera om Jesus, som Herrens lidande tjänare15 som skulle komma. Det står i Hebreerbrevet följande om att träda inför Gud: ”ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och står inför mångtusende änglar, en festförsamling av alla förstfödda som har sitt namn i himlen; ni står inför Gud, allas domare, inför andarna av de rättfärdiga som har fullkomnats och inför Jesus, förmedlaren av ett nytt förbund, och det renande blod som talar starkare än Abels. Se till att ni inte avvisar honom som talar. Ty om inte de kunde komma undan som avvisade honom när han här på jorden tillkännagav sin vilja, hur skall då vi kunna det om vi vänder oss bort från honom när han talar från himlen.”16
I dopet har vi del i denna slutgiltiga verklighet som vi snart, genom den flödande nåd som utgår från Jesu försoningsoffer på korset, får ta emot i Kristi kropp och blod, i, med och under bröd och vin. Kristi kropp för dig utgiven, Kristi blod för dig utgjutet. Ett förebådande av hans återkomst i härlighet då jorden17 och himlens makter skall skakas18 och vi ska få se honom ”komma på himlens moln med makt och stor härlighet. Och han skall sända ut sina änglar vid ljudet av en stor basun”19 och samla sina utvalda.20 När Jesus rensade Jerusalems tempel i sin brinnande kärlek till det heliga påmindes lärjungarna om orden ur Psaltaren ”lidelsen för ditt hus skall förtära mig.”21 ”Ty vår Gud är en förtärande eld”22 ”och det som då vacklar är skapat och skall försvinna, för att det som inte vacklar skall bestå”23 till ”ett rike som inte kan skakas.”24 I Uppenbarelse boken står det skrivet om det rike Jesus skall komma åter med: ”Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: 'Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.' Och han som satt på tronen sade: 'Se, jag gör allting nytt.'”25

Precis som Johannes döparen förebådar Jesus genom att först förkunna ”Omvänd er. Himmelriket är nära”,26 så förebådar nattvarden himmelriket och Jesu återkomst i härlighet.

Amen.

Låt oss stämma in i kyrkans bekännelse.
(Som ni finner på den bakre pärmen i psalmboken)

1Den svenska kyrkohandboken I (2003, Stockholm: Verbum) s. 28
2Luk 1:13
3Apg 19:4
4Luk 1:37
5Luk 1:68-79
6Jes 40:3-5
7Mal 3:1, 4:6
8Matt 3:2
9Matt 12:28, Apg 1:6-8
10Joh 3:31-36
11Matt 3:11-12
121 Kor 11:29
13Jes 51:22
14Luk 22:42
15Jes 52:13-53:12
16Heb 12:22-24
17Heb 12:26
18Matt 24:29
19Matt 24:30-31
20Matt 24:31
21Joh 2:17, Ps 69:9
22Heb 12:29
23Heb 12:27
24Hen 12:28
25Upp 21:1-5
26Matt 3:2, 4:17