torsdag 15 september 2011

Biskopsvigning enligt KO1571

Utdrag ur Laurentius Petris Kyrkoordning av år 1571 om hur en biskopsvigning skulle gå till:

Sett til at ordinera en wahld Biscop.

På någon Söndagh eller annan Helgedagh för än Messan begynnas, kommer Ordinandus Episcopus fram för Altaret, haffuandes vppå Röklijn och Chorkappo, och twå Prester medh honom aff thet Sticht som han skal ordineras til, hwilke ock så, måga haffua Röklijn oc Chorkappo på. Strax må Ordinator som wid Altaret står ock så, klädd j Röklijn och Chorkappo, haffua til folket, som tå församblat är, een kort förmaning om bönen, widh thetta settet.


Käre wener, läter oss bidia Gudh alzmectig wår himmelska Fadher, om alla wåra nödtorfftigheter, och serdeles at han werdiges förläna thenna förestälta person, som vtwald är til Biscopsembete, sijn helga nådh, at han sådana embete må så förestå, at thet kan Wara honom teckeligit, och thy folke, huilket vnder hans wårdnat betroodt warder, fruchtsamligit och gagneligit.


Och strax thenna förmaningen så giord är, faller Ordinator, Ordinandus, och alle andre som tilstädes äro, på knään, och siunga så twå små drenger Litanien. Och tå hon vthe är, lääis eller siunger Ordinator ther på thenna effterföliande Collecta.


Läter oss bidia.


O HERre Gud himmelske Fader, tu som West, at Wij vthi så mykin stoor farligheet etc.


Och sedan lääs eller siunger han then andra Collectan för Lärarenar.


O alzmechtige ewige Gudh wårs HERRes Jesu Christi Fader etc.


Ther effter läter Ordinator vpläsa för honom, the ord aff S. Pauli Epistel til Timotheum, som tilförenne vpteeknat äro, nemliga thenna.


Thet är itt fast ord, om någor begärar itt Biscops embete, han åstundar een god gerning etc.


Sedan ock så thet Euangelium, som S. Lucas bescriffuar Luce 12. och så lyder.


Hwar finner man en trogen och snell skaffare then hans Herre setter öffuer sitt tienstafolk, at han them j rettan tijdh giffuer hwad them behörer. Salig är then tienaren, then Herren finner så göra tå han kommer, Sannerliga säger iagh ider, han skal settia honom öffuer alt thet han äger. Men om then tienaren sade j sitt hierta, Min Herre dröyer fast at komma igen, och begynte slå tienarenar och tienarinnonar, och äta [och] dricka, och warda drucken. Så kommer thens tienares Herre, på then daghen han thet sigh icke förmoder, och på then stunden then han icke weet, och skal hugga honom j stycker, och skal settia hans lott med the otrogna.

Men then tienaren som wiste sins HERres wilia, och icke beredde sig, och icke giorde effter hans wilia, han skal lijdha mykin hugg. Men then ther icke wiste, och giorde doch thet som hugg werdt war, han skal fâå hugg lijda. Ty then som mykit giffuit är, aff honom skal mykit warda vthkraffdt. Och hwem mykit befalt är, aff honom skal mykit warda eskat etc.


Och gör så ther på een liten förclaring widh thetta settet.


I thenna orden giffuer oss wår käre HERre Christus först clarliga thet före, at the som til sådana, som är Biscops embete, kallade äro, haffua fått een befalning aff Gudhi, icke öffuer några ringa saker, vthan öffuer hans folk och tienare, Ja them han medh sitt eghit blod köpt och igenlöst haffuer, at the skola läta them få thet them bör til theras nödhtorfft, thet är, at the skola besöria them medh thes ewiga lij[ff]zens ord, genom hwilket the wederqweckelse och styrkelse haffua kunna. Ther näst höre wij ock, at Gudh kräffuer aff them j sakenne tw stycker, thet ena är troheet, thet andra är snelheet och förstånd. Troheten gör thet at the äro flitige. Men snelheten, at the weta huru the sigh j thenna befalningenne rett skicka skole. Til thet tridie höre wij ock så hwadh them loffuas för een lön, när the thenna befalningen wel förestå, nemliga, at the skola warda fulmectige öffuer alt thet godha HERREN Jesus Christus ågher.

Twert emoot höre wij her ock, hwad them förestår om the annars handla j thetta embetet än som them bör, nemliga, itt ewigt straff med alla otrogna tienare. Therföre skola thenna wårs HErres Jesu Christi ord altijdh liggia oss allom j sinnet, och wara oss til een vpweckelse, at wij oss her vthi icke försume eller säkerliga mishandle, vthan oss lika som gode, trogne och förnufftighe tienare, vthi alla måtto bewise.

Hwilket om tu ock så. med Gudz hielp göra wilt, så sägh Ja.


Til hwilket han ock strax swarar. Ja.

Tå sagher Ordinarius åter til honom.


Wiltu tå, j Gudh then helge Trefalligheetz nampn, tagha wid thenna tiensten och Biscops embete? etc. vt supra.


När han tå til alt thetta iakat haffuer, och vthloffuat at han så göra wil, sägher Ordinator til honom, Beken tijn Troo.

Strax begynnar han til at förtelia Troonnes Articlar säyandes.


Iagh troor på en Gudh alzmectigan Fader, som himmel och iord, ja, all ting, synligh och osynlig skapat haffuer etc.


Här vppå sägher Ordinator til honom.


Her til och alt gott, styrke och tröste tigh altijdh HERREN Gudh, Amen.


Ther effter siunger hele Choren thet Responsorium. Sint lumbi vestri Præcincti etc. Och när thet lychtat är, legger Ordinator samt medh the andra Biscopar, eller Prester, som wid handena äro, sina hender på Ordinandi hoffuud, thesförinnan säger Ordinator.


Läter oss bidia.


Fader wår som äst j himblom etc.


Och legger så then bönen til, som her tilförenne in Ordinatione Presbiterorum insatt är, och så begynnas.


O ewighe och barmhertighe Gudh käre himmelske Fader etc.


Ther effter siunger Choren pro Introitu, Nu bidie wij then helge And etc. Och sedan fulfölier man ytterlighare Messona, ther ock Ordinatus först ibland andra communicera skal.

Inga kommentarer: